Och nu är det bestämt. Att vi ska lämna allt dåligt, vi ska glömma det sämre. För det är vi två. Vi två genom allt. Alexander Rönnlund och Ronja Lundberg, vi två är ett. Vi har gått igenom så mycket, och vi kan bara inte släppa taget. För så många gånger jag gråtit i din famn, och alla gånger fler som vi skrattat tills vi inte längre kan andas. Vi kan inte släppa taget. För vi två är menade för varandra, du är den rätta. Det är hos dig jag tillhör. För precis som den första gången jag träffade dig, då mitt hjärta bultade så hårt och mina lungor behövde luft snabbare för varje andetag. Då du tog min hand och jag blev knäsvag. Precis som då, känner jag nu. Och så känner jag varje dag, varje gång du rör vid mig. Och jag är så rädd att förlora dig, för vi båda vet att du är värd någon bättre. Men vi har så många gånger sagt, att det ska vara du och jag till det sista andetaget, till den dagen våra hjärtan slutar slå. Utan dig rasar min värld samman. Utan dig klarar jag mig inte. Utan dig fungerar jag inte som jag ska. Utan dig är jag inget. Jag älskar dig förevigt min underbara Alexander. Förevigt.